Snart bara en vecka kvar till friheten

Om typ en vecka får jag ta bort gipset på handen. Jag längtar, börjar ju vara lite mindre tafatt med vänsterhanden men... jag börjar förstå varför de flesta av oss är utrustade med två händer när vi föds, och beundrar ännu mer än jag gjort tidigare, de som bara har en hand. Eller ingen alls...
Gipset luktar numera, ja, inte hallontårta...

I funderingarna om Drömmen har jag bestämt mig för att vara egoistisk? och ta bort honom. Jag vet ju inte om han mår dåligt, men jag mår dåligt av att se honom varje dag och vågar inte chansa. Fyra månader till utan att han blir bättre, nej det vore att "gambla" med mitt hästintresse. Inte kul när det känns jobbigt att gå ut till hästarna varje dag för att man ska möta honom... Så troligtvis till helgen, om vädret är med oss, ska det bli av. Det känns skönt att ha en plan och jag tror att det kommer att kännas som en lättnad när det är gjort.

En riktig söötis har han alltid varit, med en stundvis helt oskyldig look med hundvalpsblick... annan tid lite mer stursk... När jag ser denna bild längtar jag, på några veckor är det dax att börja med de två då nyblivna 1-åringarna, om de nu inte hunnit flytta till nytt hem. De är så kul med de små, det går så fort, det händer saker hela tiden och framstegen är stora och snabba :)